MUSKVÄLL

        6 kommentarer
Ska snart hoppa på bussen in till Nyköping där jag ska möta upp Amanda, vi ska på Make Up Stores klubbkväll ikväll vilket ska bli supermys, 20% rabatt lockar mig men kanske inte herr plånbok. Mår egentligen inte så jätte bra, är utmattad, illamående och lite yr men jag biter ihop för det är bara några (roliga) timmar.

bild från i fredags


Nu är det helene + 1

        9 kommentarer
Jag har skaffat inneboende. En inneboende som bott här i två veckor och inte betalar hyra. Jag betalar för hans mat för han inte har pengar, en egen toalett har han också - med egen dörr. Han tog för sig redan första natten och parkerade rumpan i min säng där han sovit varenda natt sen flytten hit. Han är väldigt pratglad och vill alltid vara med, vilket han också kommer vara -
för nu är vi fast med varandra, i mångamånga år till!
Jag har kallat han Milton men har nu också blivit fast för namnet Theodore, kan inte riktigt bestämma mig så jag behöver lite hjälp.
Är han en Milton eller en Theodore?


Nu kör vi!

        3 kommentarer
Igår kväll gjorde jag det förbjudna, kastade vitchokladglass med nougat i soporna. Idag? Köpte gymkort.
Känslan när jag skrev på medlemskontraktet var ju kalasskön, har verkligen saknat att få träna på riktigt efter sommaruppehållet.
Nu kör vi!


Idag var jag stark

        4 kommentarer
46. Det har gått fyrtiosex dagar sen jag lämnade allt som heter trygghet för att stå ensam i en lägenhet som nästintill ekar av tystnad. Av alla jag pratat med om min flytt har ungefär hälften sagt jag är måste vara dum som saknar min familj, att jag borde ha hemmafester varje helg, vara glad att jag kan göra i princip vad jag vill. 45% av dessa uttalanden bor fortfarande hemma, i tryggheten. Resten då? Jag vet inte hur många som sagt att jag är så stark och modig att ha tagit ett sånt stort steg, att jag borde vara stolt över mig själv. Stark,modig,stolt. Jag? Är jag stark när jag gråtit nästan varje dag sen jag flyttade? Är jag modig när jag vill ta näst bästa tåg hem? Ska jag vara stolt när jag frågar mig själv om jag gjorde rätt i att flytta?

I hallen står en spegel och varje gång jag går förbi och ser min spegelbild så frågar jag mig ifall det här är ett skämt. Drömmer jag? Det kan ju omöjligt vara sant att jag, helene, bor ensam i en lägenhet, det är nästan så jag börjar skratta för det är ju fan helt sjukt, jag är ju bara ett barn.
Det har varit ett par helvetes jobbiga 46 dagar, jag har aldrig känt mig mer ensam och vilse som jag gjort och fortfarande gör, men samtidigt så har jag insett att jag har en sån underbar familj, släkt, vänner och pojkvän som gjort allt dem kunnat för att finnas där för mig.

Idag när jag promenerade till ica/apoteket så kom en okänd känsla som fyllde min kropp och satte ett leende på läpparna medan jag handlade mat, medan jag handlade hudvård och känslan höll i sig t.o.m tills jag kom hem. Jag kände mig stark för första gången. Tyvärr höll det inte i sig så värst länge då jag hittade mammas tröja som hon glömt, en tröja som luktar mamma och tårar började rinna nedför kinderna. Oändligt många tårar har runnit och det kommer rinna många mer men  -
det är de bra stunderna som räknas, om det är små spelar ingen roll, sålänge dem finns där, för dem kommer bli fler och dem kommer bli större, det vet jag.