Något jag inte tror jag nämnt i bloggen är att jag knappt äter kött, ytterst få tillfällen jag gör det men nu på senare tid så äter jag det nästan aldrig. Dels för att djuret i fråga är det enda jag ser framför mig, och rått kött kan jag inte titta på utan att må riktigt illa och hela köret, brosk och fett och ben - nej kött/korv är inte min grej för fem öre, särskilt gott är det inte heller. Klarar mig galant utan det. Kyckling däremot älskar jag, kan dock inte rensa/se inuti grillad kyckling eller titta på rå kyckling file för då mår jag sådär illa igen, ser jag alla ben så kan jag inte äta det för då är känslan att jag skulle äta en levande kyckling.

Nåjaaa det var inte riktigt det som var grejen, men ni förstår iallafall att jag är oerhört känslig med kött när jag väl äter det, riktigt genomstekt måste det vara och samma gäller med kyckling. Så självklart så råkar tjejen med fobi för rå mat få kycklingbiten som inte var riiiiktigt klar till middag ikväll, vilket jag självfallet upptäckte efter jag svalt en stor bit. TOPPEN. verkligen.
Trots att jag vänt ut och in på magen flera gånger så mår jag fortfarande fruktansvärt illa och känner hur den ligger där inne och gör flera små råa kycklingbarn.
Ja jag är sjuk i huvudet men fan jag som är så sjukligt känslig och så händer det här, vill stoppa fingrarna i halsen igen och igen men det finns inget kvar som vill komma upp MEN jag känner hur den ligger där inne och gror och hånar mig... ÅÅÅÅH