Jag klarade det. 1 månad utan ett enda fusk. 1 månad utan något inom snask-kategorin är över.
Jag trodde att helgerna skulle vara tuffast men grönsaker med dipp (vilket är oerhört underskattat) och ananasringar med vaniljkesella var utmärkt som komplement till godis, det jobbigaste var nog när min styvfar fyllde år. Jag vet inte varför men det känns så ohövligt att tacka nej till tårta på någons födelsedag för det är förbjudet för en själv, men tur nog så visste min familj varför jag tackade nej så lite dåligt samvete försvann.
Som jag sa innan jag började så visste jag att de 2 första veckorna skulle vara jobbigast och tro mig, de allra första dagarna var hemska, här trodde jag inte att jag hade någon vilja överhuvudtaget utan ville ge upp gång på gång. Men med tiden så försvann det och jag drack ofta mitt favorit mintte när suget satte in, och frukt såklart. Herregud vad mycket frukt jag ätit.
Så varför utsatte jag mig för det här? Jag är jätte duktig på att äta choklad alldeles för ofta vilket inte är bra för varken kropp eller själ. Så målet med det här var väl först och främst att lära mig själv att jag faktiskt överlever utan att äta choklad varannan dag, vilket jag nu vet att jag gör. Jag har också lärt mig att min vilja är mycket starkare än jag trott, vill jag så kan jag. Faktiskt.

Jag skulle klara ytterligare en månad, det vet jag - men mitt mål är inte att vara utan något som jag tycker om så mycket utan det är att ha k o n t r o l l på mig själv vilket verkligen är upp till bevis nu. En månad utan något är mycket lättare för sötsuget försvinner efter ett tag. Nu måste jag ta hand om det varje vecka, men det klarar jag av - klart jag gör!

Jag är jätte stolt över mig själv, är kanske svårt för er som inte äter så mycket sötsaker att förstå varför det är så stort för mig men jag är stolt över mig själv, med all rätt! Men nu är det helg vilket innebär att jag äntligen ska få äta choklad igen. wihoooo!