Djurhjärtat.

        5 kommentarer
Nej hörrni. Det här med att hitta en ny bloggportal som jag känner mig nöjd med till hundra procent var ju lättare sagt än gjort. Jag kommer nog fortsätta kolla runt men under tiden så kommer jag fortsätta blogga här, har ju faktiskt saknat bloggandet en hel del.
 
Vi har väl inte haft den bästa avslutningen på 2013 och början på 2014 direkt, har varit en helvetes månad rent utav. I början av december så öppnade vi armarna för ännu en familjemedlem, góaste lilla Prins Caspian, lillebror till Milton! I slutet av december så fick vi däremot åka akut in till djursjukhuset mitt i natten för att lillprinsen fått i sig massor utav russin vilket kan vara livsfarligt för katter. Efter en övernattning på djursjukhuset med dropp och dylikt så fick vi ta hem honom och han klarade sig som tur var väldigt bra. Hos veterinären sade jag till Carl att det är så typiskt Caspian {som är så otroligt klumpig och ska äta precis allt} att behöva åka akut in till djursjukhuset efter bara 1 månad hos oss - medan Milton som jag haft i 3 år aldrig har varit sjuk eller liknande.
 
Exakt 10 dagar senare så sitter vi återigen i illfart på väg till djursjukhuset igen, men denna gång med Milton {Ja, jag jinxade det, big time}. Jag kan ju säga idag att mitt mammahjärta höll på att falla i miljontalsbitar den kvällen och tårarna kunde inte sluta rinna, det var alldeles för mycket oro att uppleva inom loppet av knappt 2 veckor. Milton hade, vad veterinären tror, en kraftig infektion i halsen som gjorde att han inte kunde andas ordentligt vilket också gjorde att han varken åt eller drack, så han fick göra en operation och övernatta. Dagen efter fick jag hämta min lejonkung som fick leva på smärtstillande och antibiotika under stenhård bevakning.
 
Det är så jäkla sjukt att de här skulle hända båda katterna inom loppet utav två veckor, det var som någon extremt dålig karma kastades på mig och jag mådde helt ärligt fruktansvärt dåligt. Milton är mitt allt och Caspian kom in i familjen direkt så jag fick sådan fruktansvärt panik och befarade det värsta. Idag mår båda två bra igen vilket är det absolut viktigaste, men ja, all påfrestning på hjärtat och en räkning på nästan 18 tusen innan försäkringen satte in har ställt till det en hel del. Men nu står vi på fötterna igen och jag njuter utav att se Caspian älska sin storebror så mycket som han gör.
 
 / Crazycatlady som lovar att inte prata mer om sina katter utan att göra roligare inlägg imorgon.